Operatrisen

Nej, så väl var det inte men många. I lördags gick Operastudio 67/ Stockholm Operastudios stora jubileumsgala av stapeln på Nybrokajen och det var en mängd minglande människor som Operatrisen inte kände igen och så några hon kände igen -- Michael Weinius, Kristina Hansson, Tomas Schuback, Thomas Lander m.fl.

Programmet var en lång och ganska varierad räcka örhängen:

Det bestående intrycket är något blandat med en övervikt åt det negativa hållet, tyvärr. Faktum är, att Operatrisens förväntningar inte infriades. Var det akustiken? Var det höstens virus? Var det något annat? Men flera av favoriterna var inte alls på den nivå Operatrisen vant sig vid. Generellt var det så att de större rösterna lät förvånande lite.

Tove Dahlberg var charmig och söt som vanligt men Operatrisen kan inte förstå att hon kan räknas som mezzosopran -- det låter solklart sopran i hennes öron. Koloraturerna var snabba men samtidigt suddiga så att endast ett antal bänkrader från scenen hade de förlorat konturerna.

Emma Vetter hade en fantastisk klänning som Senta och gjorde den arian mycket bra men Vissi d'arte var en besvikelse. Hon hamnade i det där mellanläget av att inte låta så maffigt som man kan önska men inte heller ha de där skira pianissimona sådan röster oftast saknar.

Anna Larsson var nog den största besvikelsen, kanske just för att Operatrisen tycker att hon brukar vara så bra. Här hördes ingenting av den vanliga mörka mjukheten i rösten och fraseringen kändes dessutom lite kantig. Därtill bar hon den märkligaste klänning Operatrisen någonsin sett, tyvärr inte märklig i positiv bemärkelse.

Däremot kan Ingrid Tobiasson bära sin hovsångersketitel med högburet huvud -- hon sopade banan med de unga och lovande och även med världsstjärnan och fick kvällens längsta och intensivaste applåd efter sin aria ur Sapho. Det var lugn och intensitet och även om hennes höjdtoner kanske inte var världens vackraste var de fulla av liv.

Bengt-Åke Lundin fick också en rejäl och välförtjänt applåd -- han gör flygeln till en hel orkester och får fram klanger som få. Dessutom syntes det hur roligt han hade.

OperaVox produktion 2008 blir Trollflöjten. I en recension i Tidskriften Opera efterlyste Erik Graune ovanliga verk och inte Mozart men tji fick han. Information om sångare finns här. (Och vill man bli producent, kostymör eller scenograf kan man läsa här.)

På söndagen är det sedan dags för ytterligare en urpremiär:

I våras förfasade sig Operatrisen över att Värmlandsoperans premiär av Musikalen The Wedding Singer skulle avslutas med ett riktigt bröllop. Här kan man dock läsa något om bröllopet skrivet av den unga bruden och Operatrisen blir snarare rörd än upprörd.