Operatrisen önskar...
Bokslut
Så här i slutet av året vill Operatrisen summera vad man kunnat se för operaföreställningar i Sverige under året och det blir en ganska lång lista för det här lilla perifert belägna landet. Det är stora operahus, små operahus, festivaler, fria grupper, skolor och projekt. Undantagna är de som huvudsakligen har konsertanta framföranden och de som endast gjort ett enda framförande, däremot är de med som har endast piano eller reducerad orkester. Naturligtvis kan hon ha missat mängder men här är i alla fall listan (kommentera gärna så fyller hon på).
Operahus
Kungliga operan - Rucklarens väg, Tosca, Hans och Greta, La traviata, Ragnarök, Così fan tutte, Rigoletto, Orphée, Loranga, Masarin och Dartanjang
Folkoperan - Mitt hjärta brister, Åh nej, Zarah
Göteborgsoperan - Arabella, La traviata, Parsifal, Enleveringen ur seraljen, Faust, Barberaren i Sevilla, Figaros bröllop
Malmö Opera och Musikteater - La fanciulla del west, faust, Den tjuvaktiga skatan
Norrlandsoperan - Flygande holländaren, Sjökor och stekare (marknadsförs som opera), Mitt hjärta brister, Fyren
Värmlandsoperan (Säffle/Karlstad) - Sweeney Todd, Parsifal
Regina Operamathus - lite allt möjligt
Sommaropera
Drottningholms slottsteater - Xerxes (Operahögskolan), L'Orfeo
Confidencen - Don Giovanni
Opera på Skäret - Aida, Kronofogdarne och slåtterölet
Valdemarsviksoperan - Lohengrin
Skånska Operan - La bohème
Fäviken - Det hemliga äktenskapet
Vadstena-Akademien - Saul, Cristina, Re di Svezia,
Läckö Slottsopera - Albert Herring
Dalhalla - Carmen, Rigoletto
Skolor
Operahögskolan i Stockholm - Cosa nostra (samt div. sceniska redovisningar)
Högskolan för musik i Göteborg - Così fan tutte, Enlivider
Malmö?
Stockholm Operastudio - Faust, Maskeradbalen, En midsommarnattsdröm, Alcina, Orfeus och Eurydike, Xerxes, tre nyskrivna verk samt uruppförandet Pälsen
Kapellsbergs folkhögskola (linjen Scenisk sång) - Gräl, Dockdoktorn
Mindre grupper
Utomjordiska - Jakt, Armida
Operavox - Resan
Ystadoperan - Tosca
Nordisk kammaropera - Junker Nils
Södertäljeoperan - La gioconda
Scensångarna - Don Giovanni
Myten
Operaimprovisatörerna - Kanske en opera
Stockholms operettsällskap - Läderlappen
God jul!
Kungliga gör en Met
Under operan
Försök till svar på fråga
För mindre kända operor kan det löna sig att söka på titel + kompositör i Wikipedia.
På svenska är det ganska svårt att hitta information om annat än det som tillhör standardrepertoaren. Men om någon har frågor kring särskilda operor ska Operatrisen försöka besvara dem i mån av tid.
Det blir Birgitta Svendén
Uppdaterat: En kort intervju med Birgitta Svendén. Ytterligare en intervju.
Lågmälda superlativer
Recensioner: SvD, DN, Expressen, Aftonbladet
Artikel: DN
Uppdaterat: recension från TeaterStockholm.se
Arbetsmiljö
Det kanske behövs ett nytt operahus, när allt kommer omkring...
Kanske en opera?
Det finns så många kansken och på Operatrisens biljett står det "Kanske en ny opera". Har Operatrisen missförstått föreställningens titel, har någon annan gjort det eller är det ytterligare en sida av den osäkerhet gregor Bergman håller ett brandtal för som inledning? Som om det skulle spela någon roll. Sångarna presenterar sig, publiken får ge förslag på ett namn och något personen kan ägna sig åt och så får vi höra kantaten Märta skurar. Sedan växlar "arior" och ensembler där publiken bidrar med platser, namn, tidpunkter, känslor och annat. Det är starka känslor i protesaffären, en hyllning till tandhygienisterna (Sara Wilén), stor dramatik kring något halvätet i kylskåpet (Ulrika Skarby), en operett om en numismatikerklubb som ska inspekteras av en styck Putin (Mette Adolfsson), en mycket modern opera av upprepningar o.s.v. Publiken skrattar mest hela tiden för tyngdpunkten ligger på det roliga och det fungerar. Ibland kan Operatrisen sakna allvaret men rätt som det är dyker det upp. Ulrika Skarby kan vända på en femöring och få till ett djup där man minst anar det, liksom Karl Rombo som övertygar som osäker student som fasar för sitt betyg.
Musiken är överlag tämligen enkel, just för att improvisationsmomentet ska fungera. Det skulle vara roligt att se minst en föreställning till, just för att få veta hur mycket som är "ren" improvisation och hur mycket som är förberett. Men stämningen är mycket tillåtande och tappade toner och textrader bekymrar ingen -- inte heller det faktum att operan om Marys sista dagar inte slutar med Marys död, och då finns det ändå två Mary på scen.
De längsta inslagen är just Marys död (publikens bidrag: namn - Mary, sätt att dö - giljotin) och så det som kanske är en opera. Det blir en historia om drömmar som gått i uppfyllelse och inte alls är så bra på riktigt, och drömmar som inte kan gå i uppfyllelse. Det är trevande kärlek och personlig tragedi och det är bitvis riktigt bra. Här medverkar alla men Fredrik af Klint spelar en mycket undanskymd roll; var det väckarklockan som var höjdpunkten, månne?
Tråkigt nog var det bara knappt halvfullt på teatern och Operatrisen hoppas att fler hittar dit om det blir fler föreställningar.
La Gioconda
Operatrisens kunskaper om operan La Gioconda är ganska begränsade men så mycket har hon förstått, som att det är en ganska rörig opera. I Södertäljeoperans uppsättning, i regi av Märit Bergvall, förstärks denna rörighet av en inte fullt genomförd kringhandling. Det är i själva verket en filminspelning av La Gioconda det rör sig om men gränserna mellan de två handlingsplanen är synnerligen otydliga och leder i Operatrisens ögon mest till att skapa en distans också där ingen distans bör finnas -- ser man en sångare som spelar La Gioconda (t.ex.) eller en sångare som spelar en sångare som spelar rollen? Kanhända är det bara kören som egentligen befinner sig i den yttre världen men Operatrisen vet inte.
Med dubbla handlingsplan är det logiskt att man får se hur scenen byggs för "Giocondahandlingen" men det blir märkligt när man omständligt bygger upp det som torde vara ett lager eller en avstjälpningsplats för gammal dekor. Operatrisen saknar en enhetlighet, ett sammanhang som bär historien som just en historia och inte bara ett antal scener, som i och för sig kan vara bra, och ett antal gestalter som det är svårt att få något grepp om, både i sig själva och i relation till de andra. Ändå är det nog en av Södertäljeoperans uppsättningar som har bäst och jämnast sångare.
Det bästa är kanske att inte fundera så mycket, utan ta till sig det som är bra och lämna det andra därhän. Låta sig fångas av Ingrid Tobiassons La Cieca som verkligen framstår som blind, dessutom med en scennärvao som få, imponeras av Mats Carlssons stämma och Angela Rotondos dramatik, glädjas med den glada barnkören som klättrar och sjunger med energi om än kanske inte så vackert. Och drömma sig in i Timmarnas dans där det plötsligt finns en hel palett av känslor.
Operatrisen försöker göra just detta men måste bara lägga till en sak: Annika Skoglunds händer. Den sortens viftande/takterande/vad det nu var hör inte hemma på en scen.
Pälsen
Stockholm Operastudio fortsätter sitt jubileum med ännu en urpremiär. Det är Miklos Maros och Lars Zilliacus som har skrivit operan Pälsen efter en historiett av Hjalmar Söderberg. Tre sångare medverkar och föreställningen ges i kväll och i morgon på Teater Replica.
Uppdaterat: recension i SvD.
Aha!
(Tack för tipset!)