La traviata igen
I fredags var det dags att återse La traviata men denna gång med andra sångare. Operatrisen läser om sin gamla recension och konstaterar att en hel del stämmer, dessvärre. För inte heller detta var någon sångarnas kväll. Anders Larsson agerade på scen medan Germonts parti sjöngs av Marcus Jupither. Ibland glömde Operatrisen faktiskt bort att det inte var en och samma person så på det viset fungerade det bra. Jupither har en mycket bra röst men han "burkar" väldigt mycket och klangen blir matt.
Jonas Degerfeldt lät betydligt bättre än Tito Beltran men han duckade för höjdtonerna och Operatrisen tycker inte om att bli snuvad på konfekten.
Men den stora besvikelsen var Maria Fontosh. Hon är en av Operatrisens favoriter men i år är det något som inte stämmer , eller så har Operatrisen otur med föreställningarna. Det annonserades inte något om sjukdom eller liknande och den slutsats Operatrisen kan dra är att Violetta inte är ett parti som passar Fontosh. Visserligen är Violetta ett knepigt parti; ska det sjungas av en kvittrig sopran som gör "Sempre libera" lekande lätt eller av en lite tyngre röst, vilket passar bättre i duetten med Germont och i "Addio del passato"? Fontosh hamnar någonstans mittemellan och breddar rösten för att låta dramatisk men förlorar flexiblitet och höjd. Hon klipper fraser och gör en mycket lång förberedelse för ett högt Ess -- som inte kommer, vilket hördes redan från början. Dessutom var hennes skådespeleri stelt och bitvis faktiskt riktigt dåligt och det slut på Violetta/Germont-duetten som Operatrisen fann lysande i våras blev bara tafatt och platt.
Nej, den här föreställningen blev en besvikelse men Operatrisen älskar fortfarande La traviata -- och hyser höga tankar om Maria Fontosh.
