Ragnarök

image38
Foto: Mats Bäcker

Förra lördagen såg alltså Operatrisen Ringen slutas på Operan. Eftersom hon läst recensioner och annat blev hon inte särskilt överraskad men däremot en aning uttråkad av filminslagen. Gestaltningen på scen tycktes stundtals bli lidande av dessa illustrationer och tillförde i Operatrisens ögon inte så mycket. Det avsnitt som dock kunde ha fungerat rikitgt bra gick halvt förlorat i ett misstag: den sceniska ringen föll till golvet och studsade mot scenkanten men den rådiga sufflösen stack ut handen och räddade musikerna från ett oblitt öde (eller också studsade ringen mot sufflörluckan och stannade). Kanhända berodde detta på att Rachel Toveys kostym saknade fickor, hon sjöng nämligen hela föreställningen i en och samma ganska illasittande klänning. Visserligen var tanken att Katarina Dalayman skulle göra Brünnhilde i dessa föreställningar men nog måste man sy upp kostymer även till den som är understudy (och kommer att sjunga föreställningarna vid ett senare tillfälle).

Ytterligare en invändning mot filmpartierna har Operatrisen mot det avslutande: eldslågorna som förtär Wotans ansikte är inte särskilt bra gjorda och det faktum att filmen "brinner upp" som en cirkel gör att det mest liknar en blomma.

Operatrisen skrev att hon blev besviken över sångarbytena men vad gäller Tovey märktes inte den annonserade indispositionen; den kvinnan kan verkligen sjunga! Däremot var hon inte helt lyckad sceniskt, kanhända beroende på bristande repetitionstid. Operatrisen hade föredragit Cleveman helt enkelt därför att hon har svårt för Pär Lindskogs röst men bortsett från detta var han en ganska bra Siegfried.

Operatrisens skepsis mot att Gunther och Gutrune gjorts till någon sorts krymplingar vek under föreställningen undan: Lena Nordins Gutrune var en positiv överraskning för Operatrisen, som inte tyckt att hon kommit till sin rätt i de senaste årens dramatiska partier. Här fanns både röst och gestaltning och Operatrisen fann henne ganska rörande som flickan som plötsligt får det hon aldrig vågat drömma om, även om underbart ju som bekant är kort. Gabriel Suovanens Gunther har Operatrisen inte något särskilt att skriva om. Hans Peter Königs Hagen, däremot... Var kommer det där ljudet ifrån? Sceniskt framstår han som medelmåttig men vilken röst han har!

Rhendöttrarnas märkliga simmande i museiförmaket var här utbytt mot lika märkligt simmande mellan bänkraderna på biografen men sjöng bra gjorde de, särskilt Susann Vegh, som Operatrisen börjar hysa vissa misstankar om: är hon egentligen dramatisk sopran snarare än zwischenfachmezzo?

Kommentarer
Postat av: alexandra

har varit på opera en gång det är rätt kul faktiskt^^

2007-10-06 @ 11:47:28
URL: http://Aliza.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0