Operatrisen

Jodå, OperaGrisen (Operatrisen) funderar på att lägga ned verksamheten men har ändå lite svårt att släppa taget. Någon gång är tillgången på tid kanske större, någon gång kanske hon får mer lust att skriva om något hon sett, någon gång... Så hon stannar kvar, och kom ihåg att det är helt frivilligt att läsa här.

Nu har Operatrisen bloggat i ett helt år och tvingas konstatera att hon inte precis infriat sina storstilade löften. Dessutom har hennes operabesökande dalat ned till skrämmande låga nivåer på sistone. Bot och bättring utlovas men frågan är i vilket tidsperspektiv. Så det blir en nedslående födelsedag i stället för jibel, serpentiner, ballonger och fanfarer från Hovkapellet.

I helgen har Operatrisen slagit någon sorts personligt rekord i operabesökande: på 25 timmar blev det drygt 8 timmar opera. I går La traviata och i kväll Ragnarök.

Operatrisen tar sin folkbildande uppgift på allvar. Om två veckor ska en av Operatrisens civila kollegor, Operanovisen, gå på opera för första gången i sitt liv. "Vi ska se La traviata, det är Puccini, va?" "Nej, det är Verdi." "Men Tosca...?" "Puccini" Operatrisen brukar alltid råda förstagångsbesökare att gå på Carmen: flest örhängen att känna igen, mycket som händer och en väldigt bra opera, helt enkelt. "Är den också av Verdi?" "Nej, Bizet" Operatrisen förklarar vad La traviata egentligen betyder, briefar om handlingen, nämner att operan bygger på romanen Kameliadamen av A. Dumas d.y.  "jaha, är det den." Hon nynnar Libiamo som möts av igenkännandets glädje och letar rätt på klipp på Youtube som förberedelse. 

Efter en stunds lyssnande säger Operanovisen "det är lite... gapigt. Jag vet inte om jag gillar opera. Men jag är 100 på att det var den de såg i Pretty Woman." Men man kan inte avgöra om man gillar opera efter att ha sett en föreställning, än mindre efter att ha hört några klipp. De flesta skulle inte säga att de inte gillar teater efter att ha sett en pjäs som inte föll dem i smaken men det är vanligt när det gäller opera. Lite mer folkbildning, kanske. Å andra sidan. Operanovisen känner igen musiken och känner i alla fall till ett par kompositörer -- annat var det med den f.d. kollegan som trodde att Puccini var titeln på en opera...

"Tillåt att jag mig presenterar..."

Operatrisen älskar opera. Det skulle kanske kunna vara så enkelt som så. Det kanske skulle räcka. Eller också inte. Lite mer vill man veta, i alla fall om man ska våga tro på det hon skriver, kunna bedöma det och sätta det i förhållande till sig själv. Så några hållpunkter.

Operatrisens fem älsklingsoperor är, utan inbördes rangordning, följande:

♥ Don Giovanni av W. A. Mozart
♥ La traviata av G. Verdi
♥ Alcina av G. F. Händel
♥ Turandot av G. Puccini
♥ Trollflöjten av W. A. Mozart

Operatrisen är mer intresserad av kvinnoröster än av mansröster och har en särskild förkärlek för koloratursopraner och altar -- kvinnoröstens extremer, om man så vill.

Operatrisen kommer förmodligen att ägna oproportionerligt mycket utrymme åt yngre, mindre kända sångare, eftersom det finns otaliga fansites för sådana som Renée Fleming (inget ont om henne).

Operatrisen har en del bekanta och bekantas bekanta i opera- och sångvärlden men hon ska försöka förhålla sig så opartiskt som möjligt till dem.

Operatrisen är en periodare vad gäller att se föreställningar. Tid och ekonomi är begränsningarna, likaså sällskapet. Detta innebär att det inte kommer att vara så många premiärrecensioner här. Bara så ni vet.

Välkommen till Operatrisens eget lilla hörn av bloggosfären!

Vårens program innehåller recensioner, nyheter, skvaller och miniporträtt av aktuella (och andra) sångare och sångerskor.

Eftersom Operatrisen är Stockholmsbaserad kommer fokus att ligga på den Kungliga Huvudstaden men en eller annan utflykt kan också utlovas.

Så än en gång, varmt välkommen.

Upp med ridån, spelet kan börja!