Kanske en opera?
Det finns så många kansken och på Operatrisens biljett står det "Kanske en ny opera". Har Operatrisen missförstått föreställningens titel, har någon annan gjort det eller är det ytterligare en sida av den osäkerhet gregor Bergman håller ett brandtal för som inledning? Som om det skulle spela någon roll. Sångarna presenterar sig, publiken får ge förslag på ett namn och något personen kan ägna sig åt och så får vi höra kantaten Märta skurar. Sedan växlar "arior" och ensembler där publiken bidrar med platser, namn, tidpunkter, känslor och annat. Det är starka känslor i protesaffären, en hyllning till tandhygienisterna (Sara Wilén), stor dramatik kring något halvätet i kylskåpet (Ulrika Skarby), en operett om en numismatikerklubb som ska inspekteras av en styck Putin (Mette Adolfsson), en mycket modern opera av upprepningar o.s.v. Publiken skrattar mest hela tiden för tyngdpunkten ligger på det roliga och det fungerar. Ibland kan Operatrisen sakna allvaret men rätt som det är dyker det upp. Ulrika Skarby kan vända på en femöring och få till ett djup där man minst anar det, liksom Karl Rombo som övertygar som osäker student som fasar för sitt betyg.
Musiken är överlag tämligen enkel, just för att improvisationsmomentet ska fungera. Det skulle vara roligt att se minst en föreställning till, just för att få veta hur mycket som är "ren" improvisation och hur mycket som är förberett. Men stämningen är mycket tillåtande och tappade toner och textrader bekymrar ingen -- inte heller det faktum att operan om Marys sista dagar inte slutar med Marys död, och då finns det ändå två Mary på scen.
De längsta inslagen är just Marys död (publikens bidrag: namn - Mary, sätt att dö - giljotin) och så det som kanske är en opera. Det blir en historia om drömmar som gått i uppfyllelse och inte alls är så bra på riktigt, och drömmar som inte kan gå i uppfyllelse. Det är trevande kärlek och personlig tragedi och det är bitvis riktigt bra. Här medverkar alla men Fredrik af Klint spelar en mycket undanskymd roll; var det väckarklockan som var höjdpunkten, månne?
Tråkigt nog var det bara knappt halvfullt på teatern och Operatrisen hoppas att fler hittar dit om det blir fler föreställningar.
