Operatrisen

Operatrisen har inte något eget att komma med, bara länkar till recensioner:

Fyren av Peter Maxwell Davies spelas av Piteå kammaropera och recenseras här av DN, SvD och Norrbottens-kuriren.

Staffan Valdemar Holms Wagnerinfluerade pjäs Vögelein spelas på Dramaten och recenseras här av DN, SvD, Aftonbladet och Expressen.

Ett samarbete är inte förvånande i sig -- operasverige är såpass litet att man behöver varandra men när blir detta samarbete så framträdande att andra aspekter blir lidande? Tidskriften och Folkoperan anordnar seminarier tillsammans; en win-win-situation där båda marknadsförs men där även andra aktörer än de som är knutna till respektive "institution" deltar. Det senaste numret har dock temat "Zarah", föranlett, som det verkar, av Folkoperans premiär på en opera om densamma. Visserligen är inte temaavdelningen särskilt omfattande och innehåller även en artikel om en kvinna som gör en Zarahföreställning i Berlin men det är ändå slående hur Folkoperan i detta nummer tar såväl redaktionellt som annonsutrymme. En urpremiär är definitivt artikelmaterial men så här stor plats kan inte Operatrisen påminna sig att andra urpremiärer fått. Eller är det bara Operatrisen som hyser en konspirationsteoretiker av stora mått? Samtidigt tycker Operatrisen att såväl Folkoperan som Tidskriften Opera förtjänar det stöd de kan få och att de får det av varandra borde med det synsättet vara utmärkt men hon ser det ändå som ett litet problem med för nära koppling mellan den som recenserar och den som ska recenseras.

Sågningen då? Jo, det är Mikael Strömbergs recension av Valdemarsviksoperans föreställning av Lohengrin. Aldrig har väl Operatrisen läst en recension där det funnits så lite positivt att säga och så mycket negativt att utropa. Operatrisen har av andra recensioner, samt bekanta som varit där, förstått att föreställningen inte var så lyckad men detta... Det är i stort sett bara scenografen som kommer undan med äran i behåll.

Ännu en recension, Per Feltzin berömmer mest men har också med några av de invändningar som Gunilla Brodrej gör till huvudsak (och gjorde även förra året, om Operatrisen minns rätt) -- detta med elevföreställningar på Drottningholm.

Karolina Blixt (Xerxes) är den som omnämns särskilt i samtliga recensioner, ibland som något bättre än de övriga, ibland som lysande. Detta tog man fasta på i en artikel i gårdagens DN, som sedan kommenterades av Gunilla Brodrej. Operatrisen förstår Brodrejs invändningar, "sensationell debut" är kanske att ta i, men faktum är, att i recensionerna av Ödets lotter på Vadstena-akademien förrförra sommaren var det Karolina Blixt som fick all extra uppmärksamhet. Och hon är bra, mycket bra. Operatrisen har både sett och hört henne och hon är "bäst i klassen" men hon är mer än så, hon är betydligt mer färdig som sångerska och skådespelare än vad som är vanligt med avgångselever på Operahögskolan och faktiskt bättre än flera som arbetat professionellt i ett antal år.

En artikel inför sommaren med nye konstnärlige ledaren Mark Tatlow. Operatrisen uppskattar samarbetet med Operahögskolan men undrar samtidigt om det inte skulle vara bättre med en blandad ensemble; biljettpriserna är desamma som för uppsättningarna med välrenommerade sångare och vore det inte lärorikt också för studenterna att få arbeta med sångare som redan behärskar barockstilen? Samtidigt bör ju de interna provsjungningarna borga för en jämnare nivå på de medverkande än det kanske varit tidigare.