Don Giovanni på Confidencen
Operatrisen har varit på ännu en Mozartopera: Don Giovanni på Confidencen. Förra året var den rosa, som affischen ovan, i år har den blivit röd/svart och med delvis nya sångerskor.
Regin är ganska märklig och otydlig. Det är uppslag som tas tillvara halvt om halvt och det är rörelser som förmodligen är betydelsebärande men som istället framstår som ganska tafatta försök. Slutbilden är de tre kvinnorna i centrum och männen i periferin men det känns som ett ganska påklistrat systraskap. Om det är så att det är Don Giovanni som har förlöst dem så ter det sig för Operatrisen obegripligt hur detta har gått till.
Men det finns en del spännande inslag: "Vedrai carino" sjungs av en Zerlina (Elisabeth Haglund) sittandes grensle över Masetto (Johan Schinkler) med sidoblickar mot Don Giovanni (Jeremy Carpenter), som för att visa att hon har valt och för att demonstrera vad han går miste om. Men när Masetto bär ut henne är det sorg i hennes ögon, har hon verkligen valt rätt? På så sätt blir Zerlina betydligt mer intressant än vanligt.
Don Ottavios (Fredrik Strid) frustration över Donna Annas (AnnLouice Lögdlund) velighet är också mycket påtaglig och det känns som om det är mycket, mycket nära att hon får en örfil på slutet, att han verkligen får lägga band på sig under finalens duettparti.
Och Donna Elvira (Emma Vetter) får vara det nav i föreställningen som Don Giovanni inte riktigt är. Hennes hämndutrop framstår i stunden som ett motto för föreställningen men hon kastas fram och tillbaka av sina känslor och utvecklingen i "Mi tradi" är fenomenal, så mycket kärlek som finns där på slutet.
Vokalt är det blandat. AnnLouice Lögdlund har en häftig röst men för lokalen och rollen passar den inte särskilt bra. Det blir starkt, vasst och kränger hit och dit och "Non mi dir" förlorar sin briljans. Hennes röst blandar sig inte heller särskilt väl med de andras i ensemblerna. Emma Vetter låter å andra sidan mindre än väntat men hon låter bra och hennes "Mi tradi" blir föreställningens höjdpunkt. Elisabeth Haglund är en mycket bra Zerlina med en röst som bär ut även i de ensembler som ligger otacksamt till, med de två tyngre rösterna unisont i överstämman.
Jeremy Carpenter är ganska blek även vokalt sett och hans ursprung blir problematiskt i recitativen som blir entoniga då han inte fraserar efter ordens vikt. Han hinner heller inte med texten i de snabbaste partierna. Anders Kjellstrand låter ganska bra och betydligt mer än Operatrisen väntat sig efter att ha hört honom i våras. Men det är kanske en tacksam lokal för honom.
Fredrik Strid framstår som en betydligt mer rutinerad Mozartsångare än de övriga med en tydlig frasering och dessutom en mängd utsmyckningar i ariorna. Faktum är, att det blir lite för mycket av det goda, men samtidigt är det roligt när någon vågar sjunga Mozart på det sättet, vilket sannolikt är betydligt mer "korrekt" om man vill att det ska låta som när det begav sig. Johan Schinklers röst är imponerande och hans utseendemässiga förändring är slående - kan det verkligen vara samma person som gör både Masetto och Kommendören?
Den rejält nedbantade orkestern fungerar ganska bra utom i ouvertyren där det blir klent och lite spretigt.
