Peter Grimes på bio
Förrförra lördagen var det dags för Operatrisen att se sin första föreställning på Metropolitan, eller från Metropolitan. Det var Brittens Peter Grimes som visades och kombinationen av "udda" verk och schlagerfinal ledde till färre besökare än vanligt, så trots att Operatrisen var sent ute fick hon en utmärkt plats. Därtill utmärkt ljud och bild, bortsett från ett par små avbrott. I de två pauserna serverades man små intervjuer med dirigent, regissör, huvudrollsinnehavare m.fl. ledsagad av Natalie Dessay, som dock var så hispigt uppåt att Operatrisen tröttnade.
Peter Grimes är verkligen en bra opera. Stark text, stark musik, starkt ämne. Det krävs en del av åskådaren/lyssnaren men man får sin belöning.
Operatrisen kände inte till sångarna sedan tidigare men de var genomgående bra, såväl vokalt som sceniskt och dramatiskt övertygande också i närbild. Anthony Dean Griffey i titelrollen gjorde dock Operatrisen förvirrad då han såg ut som Bryn Terfel. Scenens fond, tillika en del av spelplatsen, var ett hus som rörde sig framåt och bakåt, för att krympa rummet eller expandera det. Några ensembler sjöngs också av personer placerade i fönster- och dörröppningar i huset.
